Nervjävel
Jag vaknade igår på vår härliga luftmadrass och vred till ryggen. Min nerv brevid ryggraden som har jävlats i typ ett år satte sig ordentligt fast någonstans och hindrade mig från att stå, gå, ligga samt sitta i vissa ställningar. Jaahopp...
3 värktabletter och ett upprörande samtal till mamma senare så kunde jag äntligen ställa mig och gå runt lite, trots att det kändes som ett blåmärke över hela ryggen, men mamma och flera andra sa att jag skulle röra på mig så mycket som möjligt de tider jag kunde så jag gjorde det.
Senare på kvällen gick vi till Haris och jag hade otroligt bra hållning för att inte göra ryggen arg och allting gick jättebra. Jag kände av den men hade hela tiden inställningen att jag skulle röra på mig hela tiden så jag stod hellre upp än satt ner o så.
Sen bestämde sig Sebbe och Haris sig för att vi skulle till Platå...Jaaahaaa...mm, inte i gympaskor iaf sa jag och gick hem o bytte till jeans och låga stövlar. Kände inte riktigt att jag ville ha klackar på mig när ryggen kunde säga stopp när som.
På Platå stod jag mest vid baren och gungade lite till musiken och halvdansade till en dans eller två, men jag tog det ändå lugnt och kände att ja, det kanske släpper ju mer jag rör på mig... Jag kände dock att ligga ner inte skulle göra ryggen bättre.. (inte för att Platå va bästa idén men ändå) Skulle jag röra mig så skulle jag...
Vi gick hem vid halv 2 och jag märkte då att jag bara kunde ligga på vänster sida och halvligga på rygg för annars gjorde det ont.
Vaknade här för några timmar sen, ställde mig upp o pang.. Där åkte nerven fast igen ja... Så nu sitter jag här. I den enda ställningen jag kan sitta i. För att ligga på vänstersidan går tydligen inte bra längre...Panodilen har tagit slut och jag kan inte ens gå på toan. Handikappad??
Stackars Greta....
3 värktabletter och ett upprörande samtal till mamma senare så kunde jag äntligen ställa mig och gå runt lite, trots att det kändes som ett blåmärke över hela ryggen, men mamma och flera andra sa att jag skulle röra på mig så mycket som möjligt de tider jag kunde så jag gjorde det.
Senare på kvällen gick vi till Haris och jag hade otroligt bra hållning för att inte göra ryggen arg och allting gick jättebra. Jag kände av den men hade hela tiden inställningen att jag skulle röra på mig hela tiden så jag stod hellre upp än satt ner o så.
Sen bestämde sig Sebbe och Haris sig för att vi skulle till Platå...Jaaahaaa...mm, inte i gympaskor iaf sa jag och gick hem o bytte till jeans och låga stövlar. Kände inte riktigt att jag ville ha klackar på mig när ryggen kunde säga stopp när som.
På Platå stod jag mest vid baren och gungade lite till musiken och halvdansade till en dans eller två, men jag tog det ändå lugnt och kände att ja, det kanske släpper ju mer jag rör på mig... Jag kände dock att ligga ner inte skulle göra ryggen bättre.. (inte för att Platå va bästa idén men ändå) Skulle jag röra mig så skulle jag...
Vi gick hem vid halv 2 och jag märkte då att jag bara kunde ligga på vänster sida och halvligga på rygg för annars gjorde det ont.
Vaknade här för några timmar sen, ställde mig upp o pang.. Där åkte nerven fast igen ja... Så nu sitter jag här. I den enda ställningen jag kan sitta i. För att ligga på vänstersidan går tydligen inte bra längre...Panodilen har tagit slut och jag kan inte ens gå på toan. Handikappad??
Stackars Greta....
Kommentarer
Postat av: anna
jaaaaa....STACKARS sötaste& gulligaste tant!;) Puss på dej!
Postat av: John
Vems luftmadrass var det sa du???
Postat av: Christine
Det är väl knappast det viktigaste för min bror att konstatera i detta tragiska inlägg om att hans syster har smärtor :P
Postat av: John
Det finns andra John än din bror, i detta fall var det dock han. Nu tycker jag att du har en allderles för frov självömkan. Men krya på dig. Ps. vi tar det med madrassen sen. ;)
Trackback
